Om

Sedan upphovsmannen till denna stiftelse avlidit den 11 oktober 1842, började testamentexekutörerna förvaltningen av den stora förmögenheten, men den särskilda styrelse, som skulle handha stiftelsens uppfostringsanstalt, tillträdde sin uppgift först med 1882 års ingång, första protokollförda sammanträdet ägde rum den 2 januari 1882.

Donatorer till denna storartade stiftelse var köpmannen och skeppsredaren ekonomidirektören – denna sistnämnda titel torde ha varit endast en honnörsbeteckning, ovisst hur den blivit honom tillagd – M. G. (Magnus Gudmundsson) Fröberg och hans hustru komministerdottern från Madesjö Christina Elisabet Lindberg (12/7 1792-20/4 1876).

Fröberg tillhör de färgstarkaste personerna i Kalmar stads senare historia. Sin spännande levnadssaga har han själv nedtecknat omkring två års tid före sindöd. Den finns avtryckt i ManneHofréns ”Människor och miljöer” (Kalmar 1945) och är till sitt huvudsakliga innehåll återgiven i Johan Wickboms ”Magnus Gudmundson Fröberg. Lefnadsteckning vid festen till hans minne å Norrgård den 11 oktober 1892” (Kalmar 1892).

Fröberg avled den 11 oktober 1842 och vilar på gamla kyrkogården i Kalmar. På hans gravvård läses: ”Stoftet hvilar här, men minnet af det allmänt goda och nyttiga, han stiftat, skall lefva till senaste efterverld.”

Sitt ursprung ledde Fröberg från kronorusthållshemmanet Esbjörnamåla i Urshults socken i Kronbergs län, där han föddes den 20 oktober 1774. Sin far, rusthållaren Gudmund Josefsson Fröberg, beskriver han som en redbar och aktad men nästan barbariskt sträng man, sträng särskilt mot sonen Magnus, medan modern däremot skildras som mild och from. Det var denna, som lärde honom läsa, men när han ville lära sig också att skriva och räkna och bad fadern att få komma i skola, fick han ett bestämt nej. I stället fick han tillsammans med far och bror ge sig ut på logen och tröska vid ljus klockan 4 på morgnarna. Till sist blev faderns stränghet så outhärdlig för Magnus, att han i 13-årsåldern rymde hemifrån; och nu vidtog ett högst skiftande, strävsamt och torftigt liv. Han försökte sig sålunda som skomakarlärling, bonddräng, kusk och skogshuggare. Småningom vann han anställning som inspektor på olika gårdar, bl. a Ebbetorp och Skälby.

Det var först på sistnämnda ställe, hos landshövding Anckarsvärd, som Magnus Fröberg kom till sin rätt och blev lönad efter förtjänst. Under de år, 1802-1814, som han stannade där, fick han också tillfälle att börja tillfredsställa sin lust för handel och sjöfart. Han handlade med varjehanda småting, såsom snus, tobak, knappar och dosor, i ett särskilt rum, som han fick inreda till handelsbod, och köpte med tiden handelsfartyg i kompani med andra personer. Fastän han flera gånger blev bedragen av sina anställda och andra, fortsatte han oförtrutet sin verksamhet och fick med tiden, efter inflyttning till Kalmar, en ansenlig handelsflotta. En särskilt märklig exportprodukt utgjordes av människoben, som han i stor myckenhet lät gräva upp i och kring staden – minnen av de många drabbningar, som här ägt rum. Sin affärsrörelse skötte Fröberg utan något som helst biträde, men så förspillde han, såsom han själv framhåller, inte heller någon tid på ”Calaser och Nöjen—”.

Genom otrolig arbetsamhet och yttersta sparsamhet i förening blev Fröberg i stånd att ekonomiskt bistå andra. Därmed började han f ö tidigt och han fortsatte livet ut, och efter döden tillgodosåg han genom sina testamentariska förordnanden flera välgörande ändamål både i sin födelseförsamling och i Kalmar samt på andra håll, som han kommit i beröring med. Betecknande nog sökte han, som själv blivit synnerligen styvmoderligt lottad i avseende på boklig bildning, också gynna studieändamål. Sålunda understödde han Bernhardinas flickskola i Kalmar och stiftade stipendiefonder för studenter från gymnasierna i Kalmar och Växjö.
Fröberg avled den 11 oktober 1842 och vilar på gamla kyrkogården i Kalmar. På hans gravvård läses: ”Stoftet hvilar här, men minnet af det allmänt goda och nyttiga, han stiftat, skall lefva till senaste efterverld.”

Å Norrgård vid Norra vägen byggdes, sedan fondkapitalet under testamentsexekutorernas vård i ett 30-tal år fått förräntas, ett rymligt stenhus -numera säte för Kalmar-Växjö försvarsområdesstab. Redan 1847 hade huvudbyggnaden börjat uppföras. 1873 vidtogs sedan tillbyggnad, reparations- och inredningsarbeten, och 1875 kunde där öppnas en anstalt från och med år 1882 med en särskild styrelse – som med tiden tog emot 60 till 70 pojkar för undervisning i såväl läsämnen som yrken, bl. a snickeri, skrädderi, skomakeri, bageri och smide i egna verkstäder och med jordbruk egen mark. Även till flickors uppfostran lämnades bidrag. År 1880 stadfäste Kungl. Maj:t ett första reglemente för anstalten. När 1924 års barnavårdslagstiftning hade blivit genomförd, godkändes Norrgård som skyddshem för pojkar från Kalmar samt Hossmo, Ljungby, S:t Sigfrids, Dörby, Förlösa, Åby och Kläckeberga socknar och fick 1929 nytt reglemente, där även stadgades, att stiftelsen skulle söka bereda vård och uppfostran, helst genom understöd åt någon lämplig anstalt inom orten, åt vanvårdade värnlösa flickor från samma område. Emellertid utmönstrades hemmet år 1936 såsom otidsenligt, och 1938 träffades avtal mellan stiftelsen och Kungl. Maj:t om nybyggnad. Denna, som till minne av den ursprunglige stiftaren fick namnet Gudmundsgården, är belägen i närheten av lasarettet och kostade med den senare uppförda lärarbostaden omkring en halv miljon kronor. Detta skolhem trädde i verksamhet 1942.

Från och med den I juli 1950 överlämnades emellertid hela anläggningen med inventarier till staten för bedrivande, i dennas regi och helt på dess bekostnad av ungdomsvårdsverksamhet för barn från hela riket.

I avtal om denna överlåtelse av den 9 juni 1950 förklarade Kungl. Maj:t att, om fastigheten vid en kommande tidpunkt inte längre utnyttjades för ungdomsvårdsskoleändamål eller däremot svarande verksamhet, staten skulle ersätta stiftelsen av statsbelopp med belopp, som svarade mot det värde fastigheten då skäligen fick anses äga, dock med avdrag för värdet av de om- och tillbyggnadsarbeten samt grundförbättringar som staten utfört på densamma.

Enligt Kungl. Majt:s beslut den 28 maj 1968 upphörde skolverksamheten vid skolhemmet vid utgången av juni månad 1968. Fastigheten kom därefter ej att användas för ungdomsvårdsskoleverksamhet utan staten överlät fastigheten till Kalmar läns södra landsting för sjukvårdsändamål. Enligt ovannämnda avtal, av den 9 juni 1950, erhöll stiftelsen ersättning för anläggningen med 1. 460. 000:-.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.